Noen torsdager er svært forskjellig fra andre. I dag fikk jeg beskjed om at jeg er blitt farmor. Helt plutselig har jeg fått en liten gutt til som jeg skal besøke i Oslo. Det er så en føler trang til å lese dikt - på svensk:
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
Erik Lindorm, 1921
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar